Det är inte hur man har det utan hur man tar det.

Jag älskar att ha en thing för någonting. Oftast handlar det om något ätbart, typ keso eller halloumi.
Träning av olika former brukar också bli en passion, likaså övertygelser av olika slag (yay lchf!)
Det är väl en typ av samlande, va?

Nu har jag hittat något nytt att samla på och hur glad är jag inte på en skala?

KRONISKA SJUKDOMAR! HELL YEAH!

Reumatismen tycks ha fått sällskap av tarminflammation.
Kan man ha sådant flyt?
Nja, återstår att se vad herr doktor säger imorn.

Det är bara att tacka och ta emot.

Yosemite National Park, CA.
Får man åka till sådana platser så går det liksom inte att tycka lika synd om sig själv ;)

Att vara eller inte vara... sarkastisk

Det blev ju så fel det här.
Jag såg framför mig en blogg som ett slags avreageringshjälpmedel då jag i vanliga fall
inte riktigt får utlopp för all den fantastiska sarkasm som bor inom mig.
Jag såg sida efter sida med fantastiskt träffsäkra små gliringar, så klockrena att man nästan fick ont i magen.

Istället befinner jag mig nu i ett tillstånd av kontemplation. Det blir liksom väldigt svårt att krysta fram sarkasm i det läget (and believe me, I've tried!). Ont i magen har jag dock ändå. I detta fall tack vare en magkatarr, men buksmärtor none the less!

Jag insåg alltså nu att nej, sarkasmen får vänta.
De där underbart fyndiga texterna jag längtat efter att få dela med mig av befinner sig någon annan stans för tillfället.
Jag är mer på humör för att skriva en akademisk uppsats om vikten av att ta hand om sig själv och njuta av nuet.
Det kan vara nog så underhållande, faktiskt. Eller i alla fall nyttigt.


Bra-listan

Jodå, den blev lång igår. Nog för att vissa punkter, typ "klev upp i rimlig tid" inte kräver ansträngning i världsklass, men jag försöker att se till de små sakerna. (Sen är det ju roligare med en längre lista. Win-win helt enkelt. Hur bra som helst!)

Jag sitter ju hemma med magkatarr som sällskap, och sysslolöshet = apati i Saras hörn. Försöker dock att hålla modet vid liv och lägger även energi på magmedicinen "att ta hand om sig själv". Det går rätt bra.
Igår lånade jag exempelvis fyra livsmotiverande böcker. Jodå, sån är jag. Gled runt på biblioteket och försökte se sådär nochalant superintelligent ut som jag antar att man förväntas göra när man hänger där. Antingen det eller coolt nördig. Lite charmigt clueless sådär. Jag körde dock på alternativ nummer ett; superintelligent. Det gäller att spara på energin när möjlighet finnes och ta det som ligger närmast till hands. Dessutom mådde jag konstant illa så den sammanbitna looken kom som mer naturligt.

Dessutom har jag kört igång med övningarna i Mia Törnbloms Självkänsla nu! och köpte till och med en fin skrivbok för detta ändamål igår. Jag kunde riktigt känna självkänslan komma krypande redan där.
En liten detalj jag dock känner att jag kanske kommer att behöva arbeta en gnutta mer med är perfektionismen.
"PERFEKTIONISM?! DU?!" skrattar de som känner mig. Jag må ha en garderob så stökig att den knappt går att stänga, samt en total oförmåga att se dammtussar, men jäklar vad det är viktigt med den perfekta skrivboken!
Vilken färg skulle den vara; skulle jag satsa på en färgglad bok samt skriva med en svart penna... eller tvärtom? Bör boken matcha jacka/skor/väska? Vilken prisklass? Med eller utan ränder? Storlek?

Fem butiker, ett flertal googlesökningar och åtskilliga evigheter senare (detta var alltså en process som sträckte sig över flera dagar) fann jag boken.
Eller okej. Jag insåg vilken idiot jag är och tog en svart skrivbok i A5 modell för 55 SEK på Åhléns. Hell yeah!
Det började nämligen osa lite dubbelmoral om jag, för att kunna ta tag i min överambition, måste hitta den perfekta skrivboken.

Så igår tog jag tag i uppgifterna med ett småbarns iver. Resultatet blev som följer:
Lista över mina drömmar och mål här i livet - CHECK
Svar på frågor om vad som är viktigt och var fokus skulle ligga om jag endast hade 3 månader kvar att leva - CHECK
Lista över gårdagen; vad jag gjort bra, vad jag var tacksam för och vad jag behöver hjälp med - CHECK

(Allt noga listat med pennor i olika färger, allt i den blåa färgskalan. För dagens lista hade jag tänkt använda olika nyanser av grönt.)

Jodå, överambitionerna är numer ett gammalt kapitel.
Verkligen skönt.

På G!

Tänk vad skönt.
Jag har storslagna planer för dagen. Verkligen storslagna.
Jag riktigt myser där jag sitter och beundrar den klarblå himlen. Åh vad jag ska vara effektiv idag.

Rättar till mjukisbyxorna, kollar mailen för hundrade gången och zappar förstrött mellan kanalerna.

Idag händer det grejer!

Detta nya (?) år




It seems only appropriate that I, during this late afternoon on the first day of a new year, would take a moment to contemplate over the year that has passed. This not saying that I haven't spent endless hours already, scrutinizing every remembered moment, but it is only now that I put down in written words some of the thoughts that have inhibited my mind quite frequently lately.
I dare not be as honest as I could, though that should be of no surprise seeing as I often even find true honesty too fearful the mere presence of myself. Not that I deliberately practice dishonesty on a regular basis. No, that's not the thing. However, I do have a tendency to lie, even to myself, about my wants and my needs because I'm afraid of the impact they would have if known and acknowledged. Afraid of change, in a way.
I consider myself the embracing type, experienced enough not to let destructive emotional thoughts or lazy convenience get in my way of enjoying life to its fullest. I owe it to myself to try my very best to practice what I preach, but sometimes I suppose courage fails me. Convenience sets in. Fear. Insecurity. The reason for me mentioning this is because it bears high relevance to what I expect and hope to achieve this new year.



Denna text låg alltså gömd i dokumentdjungeln på min dator, skriven under årets första dag. Nyligen hemkommen från USA spenderade jag min tid med att längta tillbaka till strålande sol och snötäckta bergstoppar. Jag antar att jag har haft tur som funnit en plats där jag är lycklig och hemmastadd. Smått opraktiskt bara att den ligger på andra sidan jorden...

Det känns som igår som jag satt där, smått förvirrad över livet, och försökte göra någon slags plan för det kommande året. Det är inte utan viss förvåning som jag nu konstaterar att en tredjedel av året redan försvunnit, utan att jag hunnit tänka ut den där fantastiskt livsförändrande planen. Attans.

Better late than never...

Nu kör vi!

Det är inte utan att det tar emot, till viss del, det måste jag erkänna. Att jag, liksom resten av världens frustrerade småflickor, skulle starta min alldeles egna nätbaserade dagbok. Anledningen till denna tvekan tycks dock mindre självklar.
Eller okej, nu ljög jag.
Anledningen är lika lite självklar som jag är blond. Det säger ju allt.
Jag skiter I det nu. Jag kör en känslomässig blondering och sopar Anledningen under sängen, där den kan mysa med smutstvätt och dansmattor.
Jag har sju dokument på datorn med texter till en eventuell blogg. Sju! Det är alltså dags att göra slag i saken.

Nu kör vi!

RSS 2.0